att vara med dig var det bästa som har hänt mig..

nu är det 36 dagar sen det inte blev vi..

jag vet inte vad jag ska ta mig till utan dig.

jag vill träffa dig NU men jag kommer inte

kunna hålla tårarna tillbaka och jag vet att du inte

vill att jag ska gråta..

ända sen du bröt upp så har jag varit en helt annan

människa och jag har verkligen inte kunnat hitta mig

själv och det är hemskt att inte kunna prata med mina

goda vänner om det..

Du är det bästa som har hänt mig och ändå så är det du som har fått mig att må värst, flera gånger.. men det du gjorde för mig tar över det.. och det är därför allt blir så svårt nu..

för första gången var jag riktigt kär men då blev jag lekt med.. hur ska man komma tillbaka till kärleken någonsin igen?

Det skulle inte bli såhär...